Det har nog inte undgått någon att förhandlingarna om miljöns framtid i Köpenhamn (COP 15) i december förra året gick på grund. Det enda man kom fram till var en icke juridiskt bindande överensstämmelse (The Copenhagen Accord) som angav att man vill jobba mot minskade utsläpp. Förhandlingarna föll i mångt och mycket eftersom minskning av utsläppen medför kostnader. Vissa länder ville inte förbinda sig till sådana kostnader för att minska sina egna utsläpp, och I-länderna ville inte betala tillräckligt mycket till utvecklingsländerna för att de senare nämnda ska ha råd att göra något åt sina egna utsläpp.

Enligt The Economist speciella rapport om klimatförändringen från 5 december 2009 (Tryckt rapport. Finns även att köpa som pdf på deras hemsida) är problemen kring minskningen av utsläpp av politisk natur. Och man kan nog vid det här laget konstatera att deras orosmoln fick full pott i Köpenhamn. Pengar finns, och tro det eller ej, teknologin finns också (förutom vissa avancerade teknologityper såsom teknologi som möjliggör rena flygreson).

Alla är relativt ense om att det krävs 1 % av världens BNP för att ta oss till utsläppsnivåer som anses säkra (dvs. under en 2 graders ökning av jordens temperatur). Det är relativt sett lite pengar för att köpa oss en försäkring mot temperaturökningar om upp till 5-6 grader Celsius (vilket med all förmodan skulle leda till en värld som vare sig du eller jag kan tänka oss eller vill uppleva)

Politikerna fortsätter dock kivas om vem som ska betala vilken summa till vem och hur mycket man ska förbinda sig till att minska sina egna utsläpp. Och medan den politiska karusellen är igång gissar jag att många undrar vad människorna som har tagit ansvar för mänsklighetens framtid egentligen sysslar med. Jag undrar vad de sysslar med. Jag förstår att de anser att 1 procent av BNP är väldigt mycket pengar, och att dessa summor ska tas någonstans ifrån.

Därför frågade jag svenska folket, via SnabbaSvar.se, hur mycket de skulle kunna tänka sig att investera för en bättre miljö efter skatt. Svaren är minst sagt uppmuntrande. Ja, se själva.

Respondenterna fick följande bakgrundstext:

Förhandlingarna i Köpenhamn om miljöns framtid gick sämre än många hade hoppats. Delvis för att länderna inte kunde komma överens om hur mycket de skulle betala för att minska utsläppen.

frågan löd:

Hur mycket per månad är du villig att betala av din lön efter skatt för att bevisligen minska utsläppen och få en renare miljö i framtiden?

Alltså, inte hur mycket vi är villiga att spendera av Sveriges BNP, inte hur mycket vi vill att staten ska spendera extra, utan hur mycket varje individ, varje svensk är villig att lägga efter skatt. Detta för att se hur mycket vi verkligen är villiga att investera i miljön ifrån den källa som känns mest – den egna plånboken.

64 procent av svenskarna är villiga att betala ur egen plånbok om deras pengar gick till ändamål som bevisligen kunde minska utsläppen och bidra till en renare miljö. Detta är väldigt många. Även om man bortser från dem som enbart ville bidra med små summor (1-50 kr per månad) är vi fortfarande uppe i 51 procent av sveriges befolkning som vill investera pengar i minskade utsläpp. Dessa 51 procent är villiga att betala i genomsnitt 434 kr i månaden efter skatt för en renare miljö. Sammantaget utgör detta den formidabla summan 17,5 miljarder kronor per år, eller 0,68 procent av vår BNP (räknat på 2009 års BNP angiven på ekonomifakta.se). Sålunda är vi som nation och befolkning nästan enbart genom våra egna privata medel villiga att stödja vägen mot hållbara utsläppsnivåer i linje med den andel av BNP som enligt rapporter krävs för att stabilisera utsläppen.

Sveriges egen miljö är redan på god väg mot de internationella klimatmålen (se rapporten som miljödepartementet skickade in till UNFCCC här).

Jag tycker att våra politiker ska göra sig medvetna om denna vilja att förbättra miljön som vi i Sverige visar och känna att de har folkets stöd. Mycket återstår att undersökas, men detta är en bra grund att ta avstamp från för att visa omvärlden att vi i Sverige är villiga att satsa på miljön. Och inte bara prata om det, utan de facto agera.

Undersökningen genomfördes via tjänsten Snabbasvar.se (www.snabbasvar.se) från 23 februari 2010 till 1 mars 2010. Urvalet är nationellt representativt på kön, ålder och region. Totalt deltog 1 092 respondenter från 31 av Sveriges största internetpaneler. SnabbaSvar.se drog urvalet bland 300 000 svenska panelmedlemmar